Kumla tur o retur

Under det gladare besöket (tidigare beskrivet) bestämdes löst att vi skulle ta en tur till Kumla under sommaren för att kolla deras hus igen. Nu mera färdigt.

Vi fastnade där i flera timmar. Dokumenterade. Tänkte. Frågade. Kollade. Kände. Frågade igen. Observerade. Fotograferade. Frågade. Åt. Frågade.

Vi bestämde att det började närma sig beställning. Innan slutet av sommaren skulle vi återkomma med anpassningar av ritningen.

Så delar av semestern ägnades åt att fundera. Igen. Och ritningen gjordes om. Manuellt. Analogt. Mot fönstret i lusthuset och med en vinkelhake som linjal.

De analoga ritningarna skannades och mailades.

I slutet av augusti i år fick vi en ny version via mail. Riktiga ritningar på ett riktigt hus. Där vi har ritat det mesta. Visst. Inspirerat av deras till stor del, men lika stor del egenritat.

Några extra frågor ställdes och nytt besöksdatum bestämdes.

Så den 27/8 skrev vi under ett tjog papper - varav det sista var en beställning.

Nu är det på riktigt...

Besöket resulterade i att vi ville härma deras kök, bl a.

Gladare dagar

Visst tappade man sugen lite efter det där beskedet. Men min man är en positiv typ och höll modet uppe. "Klart att det kommer att bli bra". "Klart att han kommer med en lösning".

Och han hade rätt.

Tidig vår kom Sakke tillbaka. Med sig hade han sin son, och ett glatt besked. De skulle nu kunna leverera hela huset - utom grunden. Men ändå. Hela paketet.

Allt kom i en annan dager.

Han hade bett moderskeppet om ett utkast till en ritning. För första gången såg vi huset på papper, professionellt ritat, utan darriga blyertsstreck.

Han åkte hem. Mungiporna åkte upp.

Deppigt besked

Efter den där mässan och flummet gick det inte så lång tid. Nån gång där kom Sakke på sitt första besök här i Götet. Han ville få igång oss. Få igång processen. Försäkra sig om att vi nog skulle välja honom och hans hus.
För första gången fick han ett utkast till ritning. Vi hade utgått från hans eget hus men behövde en källarvåning.
Tyvärr var hans besked tveksamt. De hade ingen lösning för souterräng. Han tyckte att vi skulle bygga det själv efter att de rest väggarna. Jag tappade modet helt. Det kändes långt ifrån bra. Bo tio mil ifrån, och ägna all fritid åt att bygga på huset. Det skulle ju ta flera år... Kändes som att vi båda har slitit så det räcker. Detta var inte vad som motsvarade vår dröm.
Mungiporna åkte ner. Sakke åkte hem.

Så här långt

Håkan hade länge haft siktet inställt på ett timmerhus. Jag hade ingen aning om nåt. För mig var husbygge likställt med moduler, färdigbyggda i fabrik, eller lösvirke. Alltid med traditionell isolering av gullfiber och byggplast som tätskikt. Timmerhus - vad är det liksom? En sportstuga i Sälen? Usch.

Men man kan ju alltid lära sig nya saker... Ett timmerhus kan också vara ett - till synes - ganska vanligt hus. Ljust. Med fyrkantiga "stockar". Men utan plasten och extralager av isolering. Intressant...

I januari 2012 åkte vi till Eskilstuna (till en fantastisk whiskyhelg som tarvar sin egen blogg) och på vägen dit passerar man Kumla. Min (numera) man är finurlig och effektiv - så självklart fixade han till ett besök hos en husleverantör. Men inte på kontoret... utan i deras hem. Som inte var klart. Men ändå...

Frun i huset tog emot oss och visade oss runt. Det är lätt att falla pladask för ett nytt hus. För nya material. För drömmen. Så det gjorde vi nog. Föll, alltså.

Sen drack vi whisky och började bygga hus. Invärtes.

I oktober samma år besökte vi hem- och villa-mässan i Götet. Två roliga dagar, inkl en massa god dryck eftersom det är en matmässa samtidigt. (Ja, vi gillar att dricka gott samtidigt som vi tänker).

Jag fick träffa en timmerhusleverantör (och presenterades... som den nya flickvännen). Och sen fick jag träffa en annan timmerhusleverantör. Fattade ganska snabbt vem som var favoriten. Av leverantörerna alltså. I montern som representerade den sistnämnda, stod ägarna till Kumla-huset. Som vi hade besökt ett halvår tidigare. Nu fick jag även hälsa på mannen, säljaren.

Vi babblade lite amatörmässigt om vilken sorts hus vi ville bygga. Gärna högt i tak (till nock) och stort och...ja. Lite naivt var det - men nånstans måste man börja.

Träffade några stuggrannar och utbytte idéer. Drack några öl. Det var trevligt men fortfarande långt från en beställning.

På hemmaplan fortsatte vi att flumma om hur huset skulle se ut. Vi kladdade blyertsritningar. Tänkte och grunnade. Funderade på vad de hade sagt om storleken. Om det krångliga (läs dyra) i att bygga öppet till nock och med knasiga vinklar. Ritade om och till och från.

Embryot hade blivit en bebis...

Nu börjar det

Efter låååångt blogguppehåll startar jag en ny. En nischad blogg. En dagbok.

Tanken är att vi ska bygga oss ett hus. En fantastisk tanke. Men stor. Stor affär, om inte annat.

Vi har skrivit på. Vi har lagt en beställning. Men vad är det vi har beställt? Jag hade från början tänkt följa bygget bloggledes men först från stomresning, typ. Men kanske man kan säga att bygget börjar här. När beställningen är lagd och vi börjar fundera på detaljer. När vi får lite "second thoughts". När vi undrar vad som hände.

Det är nog här det börjar.