Visst tappade man sugen lite efter det där beskedet. Men min man är en positiv typ och höll modet uppe. "Klart att det kommer att bli bra". "Klart att han kommer med en lösning".
Och han hade rätt.
Tidig vår kom Sakke tillbaka. Med sig hade han sin son, och ett glatt besked. De skulle nu kunna leverera hela huset - utom grunden. Men ändå. Hela paketet.
Allt kom i en annan dager.
Han hade bett moderskeppet om ett utkast till en ritning. För första gången såg vi huset på papper, professionellt ritat, utan darriga blyertsstreck.
Han åkte hem. Mungiporna åkte upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar