Bankaffärer

Döda perioder på bloggen betyder döda perioder i husbygget. Finns inget att visa - inget har hänt som är värt att ta bild på. Fönster och dörrar ligger i huset. Förpackat. En elektriker har varit på plats och dragit kablar och sladdar lite här och där och överallt. Men det är inte heller så mycket att se. Altanstolparna som var korta och runda istället för långa och fyrkantiga ligger kvar. Det har också kommit några fyrkantiga men de ser ut att vara lika korta som de runda. Estländar-jobbagubbarna åkte till nåt annat bygge i nåt annat land när det inte hände nåt och nu är det nog nån i Finland som försöker tjata tillbaks dem till Uddevalla. Men än så länge: nada.

Fönstren förresten. INGEN visste att de skulle komma när de kom. En lastbilschaffis ringde Håkan en morgon på jobbet och frågade om nån tog emot dem på plats. Eh... Håkan fick släppa allt och åka dit. Lotsade chaffisen till rätt ställe (svårt) och sen blev det till att lasta av astunga fönster. Projektledaren i Finland hade inte en aaaning om att de skulle komma just då... Det blev lite bättre med dörrarna. Där kom det nåt slags förvarning. Några timmar innan.

Vi har varit hos Noblessa typ tre ggr (utöver de två ggr vi var där innan förra butikschefen slutade). Jättetrevligt. Verkligen. Men även det har tagit lång tid. Och kommunikation the mammut way vet vi ju hur den funkar. Den är likadan mot leverantörer som mot kund.

Sen har vi ju banken. Det var så tröttsamt så jag orkade inte ens skriva. Då. Nu har det gått ett tag och irritationen har lagt sig lite. Ska se om jag kan komma ihåg.

Vi hade först blivit lovade byggnadskreditiv från SBAB. För länge sen. Så vi gjorde inget förrän pengarna började ta slut. Då ringde Håkan till dem och skulle bara liksom aktivera lånet. "Nä. Sån't ger vi inte här", sa SBAB då.

OK. Nu var det lite bråttom för vi hade fått en faktura på 1,2 miljoner som vi inte hade pengar till...

Jag ringde min lönebank. De hade det ju lite tjorvigt men förstod vårt dilemma så jag skulle få info om hur vi skulle gå vidare och de skulle skynda på ärendet. Samtidigt pratade Håkan med en kompis som jobbar på samma bank. Hon kontaktade nån kollega som hjälpte oss med en blankett som skulle fyllas i.

Det var bara den första blanketten. Av alla...

Vi gjorde klart att det var bråttom. Vi bad om förlängning på förfallodatum på fakturan. En gång. Två gånger. Vi mailade med banken. Väntade. Fick nya blanketter och formulär att fylla i. Aldrig all information på en gång utan lite till skulle göras varje gång. När vi var NÄSTAN framme skulle vi bara fylla i en blankett till. Som skulle skrivas under av båda och skannas in och sen skulle vi vänta på pengarna och sen skulle jag kunna betala på internetbanken.

Först när jag "klagade" fick jag veta att det räckte att jag själv skrev under. En dag sparad på det. De skulle ha fakturan också men de kunde inte tänka sig att själva dra pengar till den av de pengar som de efter några timmar faktiskt förde över till vårt konto.

Kom hem på kvällen och skulle betala. Fyller i allt. Allt. Allt. IBAN och BIC och personnummer och adressuppgifter till Finland och allt. Trycker på betala-knappen och får meddelandet "Det går inte att göra en utlandsbetalning på mer än 350000. VA F-N??? De har haft fakturan. (Annars hade vi inte fått några pengar). De har vetat att det handlar om Finland. Men ingen har talat om att vi inte kan betala den på egen hand då.

Mailar banken och de hävdar att de inte visste... Men... de var tvungna att få fakturan för att vi skulle få pengarna...

Dagen efter åker jag till bankkontoret. Med en utskrift av det jag hade försökt göra på kvällen innan. Och fakturan. Tar en kölapp och väntar på att kunden före mig skall bli klar. Då tar bankpersonen med sig kunden bak till kontoret och INGEN står i kassan. Väntar... och väntar... Till sist komer en grabb fram och jag kan förklara mitt ärende. "OK. Då får du en blankett här som du måste fylla i..."

Nähä? Jag ska alltså SKRIVA AV allt som jag har fyllt i på internetbanken. Manuellt. På en blankett.

Jag ställer mig och skriver och skriver och skriver. När jag skall lämna fram den påtalar människan högt och tydligt att han SKA PÅ LUNCH nu. Tomt i kassan igen.

En kvart senare kommer en tjej. Hon tar min blankett (som jag har skrivit av från det jag fyllt i på nätet) och sätter sig och SKRIVER AV den in i systemet. Det tar bara 10 minuter. Sen ska vi jämföra. Inte det som står på fakturan med det jag hon har skrivit, utan vi jämför mot det som JAG skrev när jag skrev av med penna. Eh...?

När vi har jämfört klart skriver jag under att det står samma (vilket det egentligen inte ens gjorde eftersom jag hade skrivit av kontonumret fel...). Sen tar hon blanketten och går till en kollega som också ska skriva under att det står samma...

Sen meddelar hon att de betalar fakturan. Men jag slipper avgiften på 40 kr eftersom jag har fått vänta... Wow.

Två dagar senare kom nästa faktura. Nu visste jag ju hur det skulle gå till. Fylla i blanketten på nätet (blanketten som inte går att spara ifylld, såklart). Skriva ut. Skriva under. Skanna in tillsammans med fakturan. Sen vänta. Man får ingen bekräftelse på att de har tagit emot ärendet eller nån ungefärlig tidsangivelse för när pengarna ska komma. Det är bara att vänta och ta stickprov på internetbanken.

På eftermiddagen kom pengarna. Precis lagom försent för att åka till banken.

Nästa dag tog jag sats. Lånade en bil. Åkte till banken. Tog en nummerlapp. Kom fram och sa att jag skulle göra en utlandsbetalning. "OK. Har du gjort nån tidigare till samma ställe? Japp. OK. Då ändrar vi bara belopp. Och det kostar 40 kr. Klart!"

Plötsligt var det färdigt. Det blev ju lite fel ändå för även fakturanumret blev kopierat men det gjorde inget.

Vill väl bara säga att banker uppenbarligen inte är till för sina kunder.