Yes! Yes yes yes!!!

Förmiddagen var ett h-e. Kollegorna frågade hur det gick och jag höll på att explodera när jag skulle berätta. Håkan hade haft det likadant.

Båda jagade elektrikerintyg frenetiskt på varsitt håll. Håkan ringde och jagade Niko. Jag skickade mail till ansvarige elektrikern för att förtydliga vad vi var ute efter. Jag la in en del google-översatta ord här och där. "Certifikat", "diplom", "elsäkerhetsintyg" och "behörig elektriker" t ex. Har ingen aning om huruvida det funkade. Håkan jagade kommundamen och fick henne till slut att gå med på att numret hon fick igår ändå dög. Överenskommelsen var att jag skulle skicka skannade kopior på protokollet MED numret (som vi fick igår som inte såg ut som ett personnummer) på. Jag skannade och skrev och mailade.

Så fick jag ett mail från Håkan.

Där var det. Intyget. Underskrivet å fint.

Tydligen hade Niko under tiden vi höll på som värst, fixat fram intyget.

Jag skickade vidare till kommunen och väntade. Efter ett par timmar ringde Håkan och frågade om hon fick våra mail... Hon hade inte kollat mail på hela förmiddagen. PÅ KOMMUNEN???

Nå. På eftermiddagen kom ett sms från Håkan. Det stod bara "JAAAAAAAA".

Kollade mail. Där var det. Hon hade skrivit slutbeskedet. Hon gratulerade till huset. Hon skrev att vi fick flytta in.

Sen har dagen bara gått i en flummig dimma. Jag bjöd alla på kontoret (typ 80 pers) på glass. Håkan klistrade upp slutbeskedet på alla kontorsrum. Vi kramade våra kollegor med tårar i ögonen. Jag fick en flaska champagne.

Det känns SÅ skönt.

Å tänk. Numret som stod på intyget. På certifikatet...

DET VAR SAMMA SOM DET HON FICK IGÅR...